Lund i Mark- och miljööverdomstolen (Svea
hovrätt)
De två ärenden som Miljönämnden i Lund kommun har i Mark- och Miljööverdomstolen är nu avgjorda.
I bägge ärenden använder sig kommunen stöd i 2 kap 2, 3 och 4 §§ miljöbalken (SFS 1998:808)
Domen är märklig i flera avseenden. Bl a uttalar domstolen att 54 ämnen av medicinrester finns kvar i slammet, REVAC sopar problemen med smittoämnen under mattan eftersom det inte har satts upp några gränsvärden på bl a läkemedel, mm.
Mark- och Miljööverdomstolens två domar:
Mark- och miljööverdomstolens dom när det gäller Landskronas och Lunds kommuner innebär att kommuner inte utan väldigt starka och platsspecifika skäl kan förbjuda användningen av slam som växtnäring inom jordbruket.
Domskäl
Det finns inte anledning att på ett generellt plan föreskriva strängare försiktighetsmått än de i föreskrifterna uppställda, varken vad gäller däri reglerade ämnen eller oreglerade ämnen. Det har inte heller påståtts att det skulle finns några omständigheter i det enskilda fallet som ger anledning att ställa högre krav än vad som följer av föreskrifterna.
Överklagandet ska därför avslås.
Mark- och miljööverdomstolen är högsta instans och domen kan därför inte överklagas i Sverige.
Lagrummet som åberopades av Lunds kommun
2 kap. Allmänna hänsynsregler m.m.
Tillämpning och bevisbörda
1 § När frågor prövas om tillåtlighet, tillstånd, godkännande och dispens och när sådana villkor prövas som inte avser ersättning samt vid tillsyn enligt denna balk är alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skyldiga att visa att de förpliktelser som följer av detta kapitel iakttas. Detta gäller även den som har bedrivit verksamhet som kan antas ha orsakat skada eller olägenhet för miljön.
I detta kapitel avses med åtgärd en sådan åtgärd som inte är av försumbar betydelse i det enskilda fallet.
Hänsynsregler
2 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall skaffa sig den kunskap som behövs med hänsyn till verksamhetens eller åtgärdens art och omfattning för att skydda människors hälsa och miljön mot skada eller olägenhet.
3 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall utföra de skyddsåtgärder, iaktta de begränsningar och vidta de försiktighetsmått i övrigt som behövs för att förebygga, hindra eller motverka att verksam- heten eller åtgärden medför skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön. I samma syfte skall vid yrkesmässig verksamhet användas bästa möjliga teknik.
Dessa försiktighetsmått skall vidtas så snart det finns skäl att anta att en verksamhet eller åtgärd kan medföra skada eller olägenhet för människors hälsa eller miljön.
4 § Alla som bedriver eller avser att bedriva en verksamhet eller vidta en åtgärd skall undvika att använda eller sälja sådana kemiska produkter eller biotekniska organismer som kan befaras medföra risker för människors hälsa eller miljön, om de kan ersättas med sådana produkter eller organismer som kan antas vara mindre farliga. Motsvarande krav gäller i fråga om varor som innehåller eller har behandlats med en kemisk produkt eller bioteknisk organism. Lag (2006:1014).
Lunds kommuns Miljöinspektör:
Slamspridning på odlingsmark
Vår odlingsmark/åkermark är vår viktigaste resurs och skall inte utsättas för okontrollerad föro- rening. Slam samlar effektivt upp alla kemiska ämnen som hamnar i reningsverken. Det är bara en bråkdel av slammets innehåll (lite fosfor samt organsikt material) som kan vara till nytta i odlingen. Slammet innehåller förutom rester av kemikalier, läkemedel, radioaktiva ämnen, smittämnen osv många kända och framförallt okända metaller. Metaller som tillförs åkermark kan som bekant inte brytas ner utan ackumuleras i marken. En del av metallerna samt andra föroreningar i slammet tas upp av grödorna som blir livsmedel, vilket innebär att vi får äta upp avfallet igen! Slamspridningen behöver åker men åkern behöver inte slammet. I ett långsiktigt/uthålligt perspektiv kan problemet inte lösas genom att "förbättra slamkvaliteten". Slammet har kanske förbättrats när det gäller kända ämnen, men det mesta som finns i slam analyseras aldrig och det kan ha tillkommit nya, okända ämnen vilket innebär att slammet kan ha blivit ännu sämre. En toxikologisk bedömning bör resultera i att det är bättre att koncentrera kemiska ämnen, smittämnen, läkemedel m m än att sprida detta avfall över större yta, vilket egentligen bara innebär att det tar längre tid innan all tillgänglig mark har förorenats så mycket att den inte längre duger till livsmedelproduktion.
Detta är skäl nog att avstå ifrån att lägga rötslam på åkermark - även om någon entreprenör betalar för att få använda åkern som soptipp.
Hur går spridningen till?
De krav på spårbarhet vid spridning av slam som anges i SNFS 1994:2 följs inte. Vidare används fel analysmetod av marken där slammet avses att spridas t ex har det förekommit att man använt 2M salpetersyra i stället för den i föreskrifterna föreskrivna metoden (SS 02 83 11) där 7M salpetersyra skall användas. Detta innebar att bara hälften av kadmiuminnehållet redovisades. I vissa fall, t ex vid anläggning av golfbana, har långt större mängder än som tillåts enligt SNFS 1994:2 lagts ut per hektar.
För att komma tillrätta med oegentligheter vid slamspridning borde anmälningsplikt vid spridning av slam införas i miljöbalken. Anmälningsplikten skall omfatta allt slam oavsett utspädningsgrad. Efter- som slam inte får inte användas till grödor avsedda för livsmedelsproduktion bör ett centralt register över alla fält som trots allt slamgödslas upprättas. Ett sådant register kan bidra till att uppnå spår- barhet avseende var slam spridits samt vart det tar vägen vidare i livsmedelskedjan.
Hälsningar
Ewa Björnberg, Miljöinspektör Lunds Kommun